Sofie Nyström

En fullgubbe kommer fram till mig, clara och andris som sitter på helenelunds station och väntar på tåget. Han börjar grubbla och prata med oss:

Fullgubbe: (kollar på clara) Duu .. du där, du är vacker. Mycket vacker. Ni har fina munnar, väldigt fina munnar allihopa.
Fullgubbe: (kollar på mig) Men du, du .. du är .. den vackraste flickan jag någonsin sett. Mycket fin.
Clara: Hon har pojkvän, de har vi alla så .. du kan jue, gå vidare nu. Seså, gå .. 
Fullgubbe: (kollar på andris) Och du .. du, du är .. pundare! Du är en specialare, du har mössa.
(han går närmare)
Clara: Neeejmen nu blev de lite nära, så .. du kan jue backa lite vettja.
(han backar)
Fullgubbe: (kollar på clara igen) Duuuu, hur gammal är du?
Clara: Jag är tjugo.
Fullgubbe: Är du rädd för mig?
Clara: Nej, min pojkvän är biff!
Fullgubbe: (kollar på mig igen) Du, jag vill ge din en present. Jag vill ge dig en ring, till döden! Jag vill ....
Jag: Neeej asso de är lugnt. Jag klarar mig utan de ..
Fullgubbe: Men jag vill ge dig .. en ring. Du ska få de.
Jag: Nej, min pojkvän gör sånt, jag behöver ingen annan.
Fullgubbe: Pojkvän, pojkvän, pojkvän, dom lämnar dig när du minst anar det!
Jag: Nej, de gör dom inte alls. Bara du som tror.
(tåget kommer och vi sätter oss och åker hem och myser)